Blött, blött.

Så har det då regnat igår igen, en rejäl  åskskur var det. Hästhagen ser idag ut som en mindre sjö, det är bara lite fåglar som saknas som ska simma där så är det helt komplett. Nu tycker jag riktigt synd om hästarna som ska gå på det blöta underlaget. 


Sommaren känns som höst. Sitta ute på kvällarna inte en chans, det har man ingen lust med. Grillar gör man under tak medan det regnar för är det sommar så ska det vara grillat. Fast våra ungdomar är nu trötta på allt vad grillad mat heter. Så igår passade jag på att göra en stek istället. Det var ett tag sedan som min ena dotter Carro,, som inte är så förtjust i kött, sa att det smakade gott. Bör tilläggas att det smakade gott. Grytstek med kantarellsås. Det är dags att snart fylla på frysen med nya kantareller. I år blir det nog en bra kantarellsäsong har experter sagt på radion. Vi får väl hoppas på det då.


Förra hösten så var min man och jag ute och plockade kantareller. Måste även nämnas att han INTE brukar att vara med och plocka svamp. Men den dagen var vi ute 2 ggr och plockade. Han tyckte det var kul att hitta dom gula svamparna. Sista stället vi var på det var så blött, blött. Men det var det inte till att börja med. Jag hittade Trattkantareller och Kantarellerna lyste gula på avstånd. Vi gick in i skogen och letade efter ännu mera svamp. Vi hoppade över små diken och det var gult på vissa ställen. Det blev längre och längre in i skogen. Till slut var det träsk istället för skog. Det otäcka var att det var så svart vatten i skogen och träden hade ramlat ner som ett plockepinn spel. Vi fick gå över träd som hade ramlat för att vara någorlunda torra om fötterna. Min man sa stanna här så går jag över och ser om det finns några svampar. Men efter en stund tänkte jag äsch jag får gå över och leta jag också. Och vi gick ytterliggare längre och längre in i skogen och letade efter svamp. När jag till slut frågade min man vet du var vi är? Svarade han NEJ!! Det var bara att börja att gå tillbaka och hoppas på att vi kom tillbaka till bilen. Ett tag var jag inne på att vi får övernatta i skogen. Vi kommer inte ut från detta träsk som vi hade hamnat i. Att ringa efter min dotter som kunde komma och tuta på vägen gick inte 0 täckning inte ens 112 gick att ringa. När man är i behov av mobilen då fungerar det inte att ringa. Vad gör vi nu då? Det var bara att vandra vidare. Vi hade gått ett tag när vi kom fram till en väg. Min man sa nu går vägen åt vänster. Nähä, den gick till höger. In i skogen igen och försöka att gå någorlunda tillbaka. Otäckt var det, svart vatten i långa diken. Döda träd på backen och döda träd som ramlade runt oss när vi gick förbi dom. Hoppas att man inte ramlar ner i diket när man balanserar på träden för att komma fram var min tanke. Min man trampade ner sig en gång när han gick över träden. Efter en stunds promenad över träd och diken kom vi fram till en väg som gick till vänster och nu var det bara att vandra på trygg säker mark till vår bil. Om vi fick några kantareller? Jadå, det fick vi och dom var jättestora och fina, för där vi gick där hade ingen annan gått och plockat. Om jag kommer att plocka där igen? NEJ, fast jag vet att det är fina svampar där. Vem vet nästa gång jag är där kanske jag får sova i skogen och det kan jag säga är inget jag längtar efter.

Inte så trevligt att sova här, eller hur?