Saknar min trogna hund IZZIE!

Många som har mist sin hund känner nog till saknaden efter hunden som troget har vandrat vid ens sida i många år. Man saknar ljudet av tassarna och man saknar skallet när hunden ville få sin röst hörd HALLÅ HÄR ÄR JAG!! Det är en tomhet som är svår att fylla för stunden. Och någon ny hund går inte att ersättas på länge. Den bortgångna hunden är alltid speciell och ingen annan hund kommer att bli lika i sätt och lydnad.

Just så känner jag nu en STOR saknad efter min hund Izzie. Ingen hund som vaknar eller väcker mig för att gå ut på morgonen. Ingen hund som springer med mig ute på gården. Ingen hund som möter mig i dörren med svansen viftande ÄNTLIGEN ÄR DU HEMMA!!! JAG saknar henne så oerhört, inget skall och inga tassljud, inget pratande för det var hon duktig på. DET ÄR TYST!!!

Det är alltid svårt att förlora dom pga sjukdomar och hög ålder. Man har dom som en familjemedlem och vill inte att den dagen ska komma då dom inte finns längre. Tyvärr kommer denna dag och att fatta beslutet om att nu är det dags att somna in min kära vovve är så svårt. Det tråkiga är att mina sista hundar har haft cancer och fått dött i förtiden. En sjukdom som inte går att bota, bara förlänga lidandet och då är det bästa att dom får slippa att lida i mitt tycke.
Dom har lämnat ett minne i mitt hjärta.

MIN "SKRATTANDE" KÄRA IZZIE.

SCHÄFER ÄR EN UNDERBAR RAS. LÄTTLÄRD OCH "VÄRLDENS BÄSTA KOMPIS" i alla lägen.