När jag var liten då var det VINTER när det var vinter. Vi hade spolad skridskobana som det gick att åka på rasterna och även på gymnastik. Personligen var jag inte någon skridskoåkerska. Jag tyckte aldrig att det gav mig något. Nu ångrar jag detta att jag inte åkte mera. Nu kan jag inte göra det pga av min skadade fot.
Vi gjorde snögrottor i snövallarna som hade tunnlar till rum som man kunde sitta flera stycken i. Det var ett jobb på rasterna att göra i ordning snögrottorna där lekte vi snöbollskrig, röda och vita rosen. Vi var ute och lekte. Man var svettig efter rasten var slut. Röda kinder och håret på ändan.
På gymnastiken kunde det vara skidåkning. Vi hade en bra bit att åka genom ett bostadsområde för att komma till ett fritidsområdet där det fanns en uppkörd skidspår med uppför- och nerförsbacke. Spåret var på 2,5km eller 5km.
På fritiden då hade vi spontan lek, ingen vuxen ledare som var med och blåste i visselpipan och blåste av spelet, leken. Det var högt i tak ibland VEM hade rätt och vem hade fel? Ibland blev någon arg för han/ hon hade minsann inte gjort fel. Men det gick snabbt över efter lite fjäsk. Självklart att det var så, torka tårarna och häng på.
När man tittar i backspegeln för att se hur det var, så måste jag säga att VI HADE KUL, en glädje att vara barn, vi fick sköta oss själva. Det var ingen vuxen som styrde upp. Visst en och annan slogs ibland. Men det gick över och vi kunde fortsätta att leka vidare. Ibland var vi så många så vi kunde ha stora lag. Vi spelade fotbollsmatcher och vi hade brännbollsturneringar. Vi hade frisk luft och vi var ute både i skolan och på fritid.
Jag hade också ett hästintresse och vi var ofta i stallet och mockade hästskit och ryktade hästar. Som belöning fick vi rida en stund på en och annan Varmblodstravare som antingen hade gjort sitt på banan eller också tävlade dom. Dessa hästar kunde ibland ha en rolig stil, galopperade med bakbenen och blandad stil med frambenen galopp och trav. En del hästägare upptäckte att detta var ett bra träningstillfälle för den egna hästen. Flickor som var orädda att sättas upp på hästryggen fast deras häst var alldeles för stor och för stark för dom. Visst man åkte av och hästen sprang hem. Torka tårarna och gå till stallet med skammen jag ramlade av. Men man fick aldrig några utskällningar av dessa ägare. Dom visste nog vilken nytta man gjorde med hästens träning. Ridning var en bra träningsform för hästen. Detta har en del travtränare på senare år upptäckt. Detta gjorde vi på 70-talet. Tänk vad tiden går.
I bostadsområden såg man att det fanns barn vi tog plats i samhället fast på ett bra sätt. Klotter på fasader ägde knappt rum. Visst en och annan skrev på väggen på toaletten. **** älskar ****. Kunde man läsa på toaletten men det var inte så ofta. Städtanten såg direkt när någon hade gjort detta och visste även vilka tjejen och killen var. Sudda, sudda, bort, bort.
När jag var liten då var det vinter. Idag är det vinter. Ljust och vitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar