onsdag 22 februari 2012

Som IDA i Emil i Lönneberga.



Sunne kyrka, jag bodde inte långt från denna vy. På järnvägsbron gick vi ofta som små. Det var inte tillåtet.


Som liten växte jag upp i en liten ort som heter SUNNE, Sunne ligger mitt  i Värmland. Mina grannar i Sunne var bara killar på vårt bostadsområde och jag var den enda tjejen. Killarna hade ALLTID vilda upptåg och det var inte alltid så lätt att var tjej. Jag lovar! Man fick leka på deras villkor. Jag kände mig nog som Ida i Emil i Lönneberga, som fick vara med om Emils vilda hyss. Men där fanns inte snickarboden....






På det ena grannstället hade dom en jordkällare, en jättestor, där lyckades killarna att låsa in mig för att de tyckte att det var kul. Ända tills min mamma ilsknade till och undrade var jag var. Skitig och ledsen kom jag ut ur jordkällaren. Jag hade varit där en bra stund innan jag kom ut. Dom hade faktiskt glömt bort mig när dom lekte med annat, efter dom hade låst in mig. Denna upplevelsen gjorde att jag hade svårt att gå in i mörka rum.


Bredvid vårat hus fanns en bilverkstad och han som ägde verkstaden tappade upp olja i gamla oljefat, som han förvarade utanför verkstaden. En gång stoppade dom in mig i en tunna med gammal olja. Då blev mamma också arg för mina kläder blev förstörda. Jag minns att det skrubbades en hel del för att få mig ren från oljan. Mina kläder fick hon slänga bort.


Ca 25 m framför vårat hus låg sjön FRYKEN. Där var vi ofta på bryggorna och fiskade. När jag var liten körde dom virke i Fryken med båt. Det var kul att heja på gubbarna som körde timmerbåtarna. Där åkte dom med Kavaljeren, en turistbåt, och andra båtar. Det fanns en båtränna som båtarna gick i. Där var det djupt, må ni tro och där fick jag inte vara, (jag var för liten) men tyckte killarna det var ju inte farligt och där fick vi mera fisk. En dag skulle jag böja mig ner för att håva upp en hink med vatten till fiskarna. Plums, så ramlade jag i. Vad skulle mamma säga? Jag lyckades att ta mig upp, men hur det gick till det minns jag inte. För jag hade inte lärt mig att simma då. Antagligen fick jag hjälp av killarna. För dom visste nog att min mamma skulle skälla ut dom efter noter. Jag försökte att gömma mina blöta kläder, men det gick inget vidare. Mamma kom på mig. OCH nu fick jag pisk på rumpan, AJ, vad det gjorde ont. Men det var bara att bita ihop, jag visste ju att jag fick inte vara där. Och marsch i säng... 




Efter något år så flyttade den ena killen och där han hade bott flyttade en ny familj in med barn (1 kille och 2 tjejer).  Nu var jag inte ensam tjej längre nu var vi tre tjejer. Nu blev det lugna gatan för bostadsområdet.

Kanske dessa år trots allt påverkade mig en hel del. Man fick vara tuff för att hävda sig mot vilda killars lek. Livet är hårt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar