Väntan.

Tyst.
Inga tonåringar som spelar sin musik.
Mina barn är ute på sitt, flickorna är hos storasyster, killen är hos storebror. 
Jag är ensam väntar på min man som ska komma när som helst.
Tänkte bjuda honom på grillspett och potatisgratäng.
Vi får en kväll för oss själva.
Det är bara att vänja sig att det blir mindre liv i huset.
En konstig känsla. Jag som har haft barn hemma i över 30 år.
Men ungdomarna blir äldre och har sina egna liv.
Bara att jag ska vänja mig vid att så är det nu.
Dom klarar sig utan mig.
Lite ångest får man allt måste jag säga.
Nu kom min man. 
Nu är jag inte ensam längre.