Min man, Patrik!!

Igår ringde jag min man på morgonen. Jag var ute och hämtade hö till Bahli när jag fick så dåligt samvete. Men NÄR visade jag min man HUR mycket jag uppskattar honom för den han är. Så jag fick så dåligt samvete så jag ringde och grät och talade om att jag skämdes att jag inte visade det mer. 

-Men lilla gumman det gör du varje dag, sa min man.

-Men jag visar ju inte det, sa jag. Samt jag mår så dåligt att jag inte visar det.

Min man skrattade och undrade nog men VAD har det tagit åt henne nu då?

Dagar går som blir till veckor. Veckor går som blir till månader. Månader går som blir till år. Livet är här och nu och jag vill verkligen uppskatta dig för den du är. Många gånger har vi haft mera nöd än lust men ändå så har vi varandra. Det var det jag ville uppskatta. Min man respekterar mig för den jag är och det är jag så tacksam för. Jag kan inte med ord beskriva glädjen jag har som har honom till min man.

Efter jobbet kom han hem med en blomkruka med ett blomsterarrangemang samt även några hjärtan i. 

Det blev en dag med uppskattning från oss båda. Jag med gråten och famlande efter dom rätta orden. Min man med en blomgrupp som nu står på köksbordet.

Tack för att du finns, min man Patrik.

I NÖD och LUST. <3