Jag har förlorat en vän för alltid.

Ibland så väljer jag själv att bryta med en människa av olika anledningar.

MEN, ibland så kan man inte välja.

Ibland fattar man inte VARFÖR? en människa som inte har levt ett långt liv får sluta sina dagar. Borta för alltid! Ingen jag kan prata med när det är glatt eller sorgset. Sista samtalet trodde jag inte skulle vara det sista samtalet. När jag fick höra om det som hade skett så var jag helt blockerad. Jag fattade inte inte ens när mina barn berättade att hon är död. Jag ringde till en arbetskamrat och bad henne att kontrollera om det var sant. För mig var det så overkligt, en levnadsglad människa med ett leende på läpparna och nära till ett skratt. Borta för alltid! Jag bad min arbetskamrat att ringa om det inte var så eller förresten ring vilket som. Hon ringde tillbaka och berättade att det var så. 

Jag önskade att jag hade sagt eller gjort något sista samtalet när vi träffades. Men jag lyssnade på henne och lät henne prata. Hon hade en del att prata om. Vi pratade om det dåliga samvetet som man som förälder, yrkeskvinna och djurägare ständigt har. Jag kände igen mig i hennes resonemang och bekräftade hennes problem. 

En vän är borta för alltid. En vän som gav mera av sig själv än vad hon fick tillbaka. Jag kommer att sakna henne. Saknaden är stor. 

Nu går det en del skvaller om vad som hände. För mig spelar det ingen roll vad som hände, hon är och förblir borta. Jag kommer inte att möta henne eller prata med henne mera. 

RIP i min vän!!!

Var rädd om era vänner och era anhöriga man vet aldrig när personen, för alltid är borta!!!

lånad bild.