FARVÄL

Den senast tiden har jag inte varit så inspirerad att skriva eller att göra något särskilt. Det har varit vemodigt och sorgligt. En vän har gått bort och för alltid så kommer det att vara tyst. Inget skratt och fniss. Det känns så overkligt. Hur kunde det bli så här?

Men idag har jag varit på hennes begravning. Det är alltid sorgligt när en människa inte finns längre i ens närhet. Ännu sorgligare är det när en människa som är ung inte finns längre. En stor saknad efter henne. När man står i kyrkan och man ser kistan med alla blommor då är det så uppenbart man kommer aldrig mera att kunna prata med henne.