Min stora dotter famlar efter ett ....

-Jag kommer hem och tar hand om dej. Jag har ledigt från skola och jobb någon helg då kommer jag och tar hand om dej. Vad vill du ha att äta? säger hon.
-Det blir bra, svarar jag.
Hela dagen har känts tung. Jag inser nu vilket pris det har blivit och blir bara så förbannad på hela situationen.
-Du ska se mamma, det blir bra du måste kämpa, du får ringa ..... Du måste prata med någon läkare som tittar på dej.
-Men jag har redan ringt, svarar jag. Jag får inte ens komma in för undersökning. 
-Men du måste prata med någon läkare.
-Ja ja,svarar jag men vet.

Att orka nu känns så avsides. Så overkligt! Jag har inte gnistan som tänder till.

NU....

Jag hoppas att jag hittar den. Min gnista med jävlar anamma. Men ibland kan man känna sig som en boxare, golvad av motståndaren.