Idag ringde jag till lasarettet för att få en undersökning. Men jag har inte varit där på flera år nu.
Det har ju varit bra. Men nu är med andra ord inte så bra. Men någon hjälp kan jag inte få det finns inget att göra. Någon akut operation går inte att göra, inte någon planerad operation heller. Det är med andra ord KÖRT!
Jag får leva med detta, sa kvinnan jag pratade med. Att operera mig var/är för stor risk. Det blir aldrig bra, sa hon. Men jag förstår att du mår dåligt nu, sa hon. Men du får gå till apoteket och köpa receptfria mediciner så länge det går. Sedan får du vända dig till vårdcentralens läkare när det inte går längre. Då får han/hon skicka in en remiss ang behandling men det ska vara i ett sent skede. Jag är ledsen, sa hon men du kan ingen hjälp få.
Då inser man det är kört! Hur ska man orka?
Jag ringde min stora dotter och grät.
Min man blev helt förskräckt:
-Jag älskar dej!
Han saknade ord.
-Finns det inget att göra?
-NEJ!!!
Livet är bräckligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar