En gång när jag var liten så hade min pappa och hans granne Tord ätit surströmming. När min mamma kom hem efter arbetet, hon jobbade nattetid inom sjukvården. När hon öppnade dörren på morgonen kände hon att en surströmmingsburk hade öppnats inne i huset. DET stank i HELA HUSET av surströmming. Varför min pappa hade öppnat burken inne i vårt hus, det vet jag inte? Men han hade väl tagit en och annan snaps innan kanske. Jag kan lova att det luktade. Samt jag kan rekommendera ÖPPNA INTE INNE I BOSTADEN, DET LUKTAR LÄNGE.
Nu slutar inte historian här. NEJDÅ, vi hade en liten dvärgpudel som hette Kickan. En dag kom hon in efter att hon hade varit ute, och ni må tro att hon luktade SURSTRÖMMING. Min pappa och Tord hade inte orkat att äta upp en hel burk så någon hade grävt ner burken i grönsakslandet. OCH Kickan hade grävt upp den och smakat på innehållet. NÄR hon inte orkade att äta mera så rullade hon sig i resten.
Vi fick bada henne och ha henne nere i källaren i ca 2 veckor. Vi fick även borsta hennes tänder för att få en bättre andedräkt. Kickan luktade ändå men doften avtog så hon kunde sova hos oss till slut.
Bör tilläggas att min mamma var inte glad över pappas och Tords surströmmingsfest. Det luktade illa i huset ett tag efteråt. Att vädra hjälpte inte direkt.
Idag är det surströmmingspremiär. Undrar om någon öppnar burken inne i något hus? JAG, har ännu inte smakat surströmming efter att huset och min hund luktade så äckligt illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar