8 mars 2000.

Idag är det det 12 år sedan min pappa gick bort. Tänk vad tiden går. Den dagen han dog skulle han komma och hälsa på mig och min familj. Så jag hade förberett att han skulle komma på besök på förmiddagen. Vi skulle även träffa Anna för första gången.

Telefonen ringde på morgonen. Det var lite rörigt, våra barn var sjuka och kunde inte gå till dagis. Det var jag som svarade.
-Han är död, han vaknade inte när jag kom upp i morse, sa Anna. En kvinna som min pappa hade träffat i unga år. Hon hade varit på besök i Sverige med sina svenska föräldrar. Hon var från Amerika. Dom hade blivit  förtjusta i varandra (ungdomsförälskelse) men hon återvände tillbaka till Amerika med sin familj. Hon hade återvänt till Sverige för att åter ta kontakt med min pappa efter 50 år. Man kan väl säga att dom hade blivit ett par på äldre dar. Fast hon bodde fortfarande kvar i Amerika.

Jag satte mig ner och min man fattade att det hade hänt något. PANIK, jag fick ringa till mamma och höra om hon kunde ta barnen så jag fick åka hem till Sunne. Så speciellt lämplig förare var jag inte för jag körde mer på rutin. Var jag var, emellanåt visste jag inte. Men vi kom fram utan problem. Det var en jobbig resa, det kändes som jag åkte till VÄRLDENS ÄNDE.

Framme fick jag då träffa denna kvinna Anna som hade ordnat med både det ena och andra. Vad hon hade gjort allt vet jag inte? Jag fick trösta henne i hennes sorg.

Vi kontaktade begravningsbyrån. Pga att Anna ville åka hem så fort som möjligt, fick vi ordna allt så snabbt vi kunde. Eftersom vi hade med lite äldre systrar till pappa så skulle det vara på ett speciellt sätt. Dödsannonsen skulle Anna vara med på, val av musik, hon skulle välja musik som skulle spelas på begravningen, vi skulle äta mat efter begravningen på hembygdsgården. Hon pratade med prästen ang. min far och jag pratade också med honom.

Senare åkte vi hem och förbereda oss inför begravningen. Det skulle ordnas med kläder och ledighet med skola och arbete.

POST... redovisning av bankpapper

Jag höll på att svimma när jag såg utdraget av HUR lite pengar det fanns kvar på min pappas konto 35 öre. Men jösses pengarna var SLUT!! VAD SKA JAG GÖRA???? Jag fick kasta mig på telefonen och försöka att stoppa det som gick. Anna sa att min pappa ville ligga bredvid sina föräldrar. Så jag skulle ta över en gammal grav som var K- märkt. NEJ, jag tror inte detta. Det fick bli minneslund istället. JAG FICK TA LÅN TILL MIN PAPPAS BEGRAVNINGEN, någon hjälp hade jag inte att hämta någonstans enl begravningsbyrån, fast dom letade i försäkringar och övrigt. Min mamma blev förvånad över att alla pappas pengar var SLUT.... Pappa som hade obligationer, värdepapper och sparade pengar för att han skulle få en bra ålderdom. Vart hade pengarna tagit vägen??

Pappas äldsta systern Alice ringde och skällde ut mig efter noter. Jag fick be henne att lugna ner sig, fast jag kan erkänna att jag hade lust och ..... Alice var van att styra i sin syskonskara. Fast man undrar ju var fanns hon när jag var liten? Hon fattade ändå inte min situation. Typiskt att det ska vara bråk inför en begravning.

Vi  åkte tillbaka till Sunne med barnen och en vän ANETTE Wahlström-Ahlm som var mitt moraliska stöd. Situationen var jobbig men hon ställde upp för mig. Det var mycket värt, går inte att sägas med ord. Tack ANETTE <3 <3 <3!!! Om du läser detta.

Vad hade hänt nu då? JO, Anna hade bott i pappas hus och där hade hon haft fri tillgång att gå igenom VAD som fanns. Pappas ena grannpar fick man en obehaglig magkänsla av med en besk eftersmak. Dom påstod att deras son hade min pappa  lovat att han skulle FÅ ärva pappas hus. Vad jag minns så gillade han dom inte speciellt mycket tidigare, så vad dom hade gjort vet jag inte? Men som sagt var, man kan inte lita på folk.

Pappas syskon WOW. Vem var den sörjande. JO, ANNA, i en mintgrön mjukisdräkt, hon var inte ens mörkt klädd!! Jag och min familj vi var bara luft!!! Och tror ni att PRÄSTEN HADE LYSSNAT PÅ MIG!! NEJ, inte ett dugg. Han hade lyssnat på Anna som hade känt honom i 2 ÅR, via telefon och brev. Mitt i sorgen kände jag att jag vägrar att gå ut från kyrkan. Fast då kom en människa och sa att DU MÅSTE GÅ UT FÖRST, annars kan inte kantorn sluta att spela. Så vi går ut och ställer oss ute på kyrkbacken. VAD HÄNDER? JO, ANNA kommer ut på andra sidan och går till min farmor och farfars grav. Varför går dom dit? Efter en stund så kommer dom och tar i hand på oss, några går bara förbi min man. Konstigt! Vi åker till hembygdsgården för att äta. Under tiden så åker min morbror till pappas hus och byter ut låset. Nu är dörren låst för evigt för Anna. Under måltiden blev det födelsekalas för ANNA  Kunde dom inte ha väntat tills det var slut på måltiden? Eller vad är detta? Vilket JIPPO!!

Anna blev redigt sur att vi hade låst ut henne. Men HUR mycket hon hade tagit med sig av min mormors virkade saker och andra prylar det vet jag inte? Jag vägrade att ha henne i min bil, så min kära man fick köra henne till Karlstad.

Mitt i sorgen är då och för ALLTID pappa borta och man undrar VARFÖR blev det så här? Jag var hans enda dotter och jag fick att göra med en människa som jag inte ens kände. Vi glömdes bort av min pappas systrar som sörjande, det var bara Anna som gällde men OM dom bara hade vetat VAD hon hade gjort!!

Med facit i hand och breven jag läste från läkaren i Torsby, där läkaren varnade min pappa att inte SLUTA ATT TA MEDICINEN. Vet jag att HADE HAN INTE LYSSNAT på ANNA hade han kanske levt idag. Hon sa till honom att SLUTA äta hjärtmediciner pga att det var skadligt och hon sa att hon var sjuksköterska i Amerika. Att sluta att äta WARAN, Lanacrist och andra hjärtmediciner är DÖDLIGT UTGÅNGSLÄGE. Man kan undra vad hon var ute efter? Det får jag ALDRIG reda på. Men jag vet att hon hade levt i lyx i Sverige, leasingbil, hotellnotor, restaurangnotor och etc. Här hade pengarna vräkts bort på en mycket kort tid.

VILA I FRID

ELIN, SAKNAR DIG, "moffa"