Vissa veckor är det mer eller mindre jobbigt...

Jag har klarat mig länge nu MEN igår kväll då hände det något. Jag belastade min "skadade"  fot och inget annat, en stark smärta kände jag och ett faktum. Jag kan inte gå "normalt". Det är bara att ta fram mina gamla kryckor och det är inte roligt kan jag säga.

Det har gått många år nu sedan jag kämpade med min skadade fot. Många år sedan jag tränade 5 dagar i veckan 9-16, på sjukgymnastiken på Lidköpings lasarrett. För att åter kunna gå. Denna tid var ett rent helvete och jag mådde uruselt. Behandlingen gjorde så ont, först fick jag träna, mjuka upp min fot för att sedan få smärtande behandling av sjukgymnasten 5 dagar/vecka.
-Du får skrika ut din smärta så mycket du vill, sa min sjukgymnast Lisa.
OCH jag SKREKKKKKK!!!! ut min smärta. FY F-N vad ont det gjorde. Tårarna rann efter kinderna av smärta. Men behandlingen gjorde under och jag blev bättre sakta men säkert. Rullstolen, kryckorna blev ett minne blott. 

Men igår då hände det något, men vad som hände det vet jag inte. Det jag vet är att jobba med kryckor det går inte och det jag vet är att det smärtar i foten. Tråkigt men sant.

Så typiskt inför julen och allt. Det är många år sedan jag satt i rullstol över jul. Min man och mina barn som var mindre då, fick hjälpa mig med julstöket. Carro som inte hade en aning om att det var ansjovis i Janssons frestelse bestämde sig då, för att aldrig mera äta denna äckliga fiskrätt Janssons frestelse. Hela familjen stökade och bökade alla hjälpte på ett eller annat sätt. Elin skötte städningen och styrde och ställde med sina syskon. Min man skötte inköpen. Malin och Henrik, dom var skickliga på att ta lite extra lång tid på sig att göra det dom skulle. Denna julhelg var jag väldigt bitter. När jag behövde hjälp av nära och bekanta, då fick jag och min familj minsann klara oss helt själva. Att lyfta på luren och ringa och fråga hur det var etc det existerade inte. 

Men mitt i min förtvivlan och min bitterhet så insåg jag att detta gav mig kraft att ta mig igenom helvetet. Det är ingen annan än jag som kan ta mig igenom detta. Antingen så går det eller också så går det som det går. Min kämparanda gav resultat och jag har i många år gått utan problem. Men nu får jag vila foten. Det blir att använda mina kryckor och hoppa omkring. Det är bara att gilla läget. Arbeta dessa dagar innan jul det får jag bara inse att det går inte. Jag kan inte ens köra bil idag. Trampa ner kopplingen NEJ det går inte pga smärtan. 

Var rädd om er så får vi ALLA fira jul i år.