Men, men..
Idag har jag träffat en människa som fick mig att inse att jag har mycket omkring mig. ALLDELES för mycket. Som sagt var, att ta hand om mig själv är inte riktigt min starka sida. Jag har mest fokus på min familj, andra etc.
En fundering vad händer om jag inte är på topp??
Jag styr, planerar och ordnar med det mesta. Det är jag som har kontroll på möten, läkarbesök, skolan och ALLT!!!
Till saken är att jag har haft ett och annat med konstiga symtomer. Men ändå verkar det som jag är en kvinnlig BATMAN eller jag kanske är CATWOMEN...??? Eller jag inbillar mig det eller vad håller jag på med?
Allvarligt, jag hade för ett tag sedan något konstigt vaknade på morgonen och mådde så dåligt. Ena sidan hängde inte med. Armen och benet ville inte fungera som jag ville. Halva ansiktet fungerade inte när jag drack kaffe det rann nedför hakan, jag dreglade. Konstiga reflexer. Läkaren på VC skrev remiss efter 5 min inne i besöksrummet. Det här är allvarligt, Maria, sa han. Och skickade mig vidare med en remiss i handen. Men vad det var vet jag inte än idag. Kanske hade jag en stroke??
Mitt hjärta slår så jag vaknar av hjärtklappning. Rätt som det är börjar hjärtat bara att galoppera iväg och slår med en rasande fart. Känslan av nu får jag en hjärtinfarkt, kommer närmare. Blev sjukskriven halvtid en kort period. För tillfället är det under kontroll.
Och ändå LYSSNAR jag inte på min kropp??
Men det är väl för att det finns ingen tid för sjävömkan.
Jag har en längre tid levt i en ovisshet, med min ena son. Rädslan av vad händer?? varför blir det inte bra??? Rädslan av att en dag..... denna ovisshet är fruktansvärd.
Läkare som jag nu tycker har honom som en försökskanin. Ja men, vi ökar dosen. Kanske svarar han på det. Nej, men då lägger vi till en medicin till. Nu har dom (läkarna) medicinerat honom med cellgift i 3 år. Men tro inte att det har blivit bättre. NEJDÅ!!
Vi började med ögondroppar till kortison till cellgiftstabletter till cellgiftssprutor Metoject högre och högre doser och även som komplement så tar vi till Humirasprutor. Och all denna medicin för ögoninflammation som vägrar att släppa taget. Det är inte klokt.
Så jag lever i en rädsla VAD, VARFÖR???
DIREKTSÄNDNING:
och utan hopp... för stunden.
Mitt i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar